Den andra växte som en ros, 3
när vintern nyss har flytt sin kos;
men våren, som den rosen gömmer,
i knoppen ligger än och drömmer.

Men stormen skall kring jorden gå, 4
med honom brottas eken då,
och vårsol skall på himmeln glöda,
då öppnar rosen läppar röda.

Så växte de i fröjd och lek, 5
och Fritiof var den unga ek;
men rosen uti dalar gröna
hon hette Ingeborg den sköna.

Såg du de två i dagens ljus, 6
du tänkte dig i Frejas hus,
där månget litet brudpar svingar
med gula hår och rosenvingar.

Men såg du dem i månens sken 7
kringdansa under lummig gren,
du tänkte: Under lundens kransar
älvkungen med sin drottning dansar.

Det var så glatt, det var så kärt, 8
när han sin första runa lärt.
En kung var ej som han i ära;
den runan fick han Ingborg lära.