och brinn som jag! Farväl, farväl!


VIII.

AVSKEDET.

_Ingeborg_.
Det dagas ren, och Fritiof kommer icke!
I går likväl var redan tinget utlyst
på Beles hög: den platsen valdes rätt;
hans dotters öde skulle där bestämmas.
Hur många böner har det kostat mig, 5
hur många tårar, räknade av Freja,
att smälta hatets is kring Fritiofs hjärta
och locka löftet från den stoltes mun
att åter bjuda handen till försoning!
Ack! mannen är dock hård, och för sin ära 10
--så kallar han sin stolthet--räknar han
ej just så noga, om han skulle krossa
ett troget hjärta mera eller mindre.
Den arma kvinnan, sluten till hans bröst,
är som en mossväxt, blommande på klippan 15
med bleka färger: blott med möda håller
den obemärkta sig vid hällen fast,
och hennes näring äro nattens tårar.

I går alltså blev då mitt öde avgjort,
och aftonsolen har gått ner däröver. 20
Men Fritiof kommer ej! De bleka stjärnor.