Då kämpade de, bröst mot bröst, 15
och jägarn, segrande, fast klöst,
med ludet byte kom tillbaka;
hur skulle jungfrun det försaka?

Ty mannens mod är kvinnan kärt, 16
det starka är det sköna värt:
de bägge passa för varannan,
som hjälmen passar sig för pannan.

Men läste han i vinterkväll 17
vid eldsken ifrån spiselna häll
en sång om strålande Valhalla,
om gudar och gudinnor alla,

han tänkte: Gult är Frejas hår, 18
ett kornland, som för vinden går.
Från det kan jag ej Ingborgs skilja,
ett nät av guld kring ros och lilja.

Idunas barm är rik, och skönt 19
han hoppar under silke grönt;
jag vet ett silke, där det hoppar
ljusalfer två med rosenknoppar.

Och Friggas ögon äro blå 20
som himmeln till att se uppå;
jag känner ögon: mot de båda
är ljusblå vårdag mörk att skåda.