Du Halvdan, glättigt sinne är vis mans vinst; 17
men joller höves ingen, och kungen minst.
Med humle brygges mjödet, ej blott med honung;
lägg stål i svärd och allvar i leken, konung!

För mycket vett fick ingen, hur vis han het, 18
men litet nog vet mången, som intet vet.
Fåkunnig gäst i högbänk försmås, men vitter
har ständigt lagets öra, hur lågt han sitter.

Till trofast vän, o Halvdan, till fosterbror 19
är vägen gen, om också han fjärran bor;
men däremot avsides, långt hän belägen
är oväns gård, om även han står vid vägen.

Välj icke till förtrogen vemhelst som vill! 20
Tomt hus står gärna öppet, men rikt stängs till.
Välj _en_, onödigt är det den andra leta,
och världen vet, o Halvdan, vad trenne veta."--

Därefter uppstod Torsten och talte så: 21
"Ej höves kung att ensam till Oden gå.
Vi delat livets skiften ihop, kung Bele,
och döden, vill jag hoppas, vi också dele.

Son Fritiof, ålderdomen har viskat mig 22
i örat mången varning, den ger jag dig.
På ätthög Odens fåglar slå ned i Norden,
men på den gamles läppar mångvisa orden.