Och jorden har åter klätt sig grön, 2
och drakarna simma igen på sjön.
Men hjältesonen
han vandrar i skogen och ser på månen.

Nyss var han likväl så lycklig, så glad, 3
ty muntre kung Halvdan till gäst han bad
och Helge dyster,
och de hade med sig sin sköna syster.

Han satt vid dess sida, han tryckte dess hand 4
och kände tillbaka en tryckning ibland
och såg betagen
alltjämt på de kära, de ädla dragen.

De taltes vid om de glada dar, 5
då morgonens dagg låg på livet kvar,
om barndomsminnen,
de rosengårdar i ädla sinnen.

Hon hälsade honom från dal och park, 6
från namnen, som grodde i björkens bark,
och från den kullen,
där ekarna frodas i hjältemullen.

"Det var ej så trevligt i kungens gård, 7
ty Halvdan var barnslig och Helge hård.
De kungasöner
de höra ej annat än lov och böner.