av rikdom, som rikdomen tingar.

Men frihet bodde hos friden kvar i glad förening, 5
och alla älskade landets far, fast en och var
fritt sade på tinget sin mening.

I tretti vintrar han fredlig och säll styrt Nordlands söner, 6
och ingen gått missnöjd hem till sitt tjäll, och varje kväll
hans namn gick till Oden med folkets böner.

Och kung Ring sköt tillbaka sin guldstol från bord, och alla glade 7
uppstego att lyssna till kungens ord, berömd i Nord;
men han suckade djupt och talte och sade:

"Min drottning sitter i Folkvangs loft på purpurtäcken, 8
men här är det gräs över hennes stoft, och blomsterdoft
kringånga dess gravhög vid bäcken.

Ej får jag drottning så god, så skön, mitt rikes ära. 9
Till gudarna gick hon, till Valhalls lön; men landets bön,
och barnens, en moder begära.

Kung Bele, som ofta kom till min sal med sommarvinden, 10
har lämnat en dotter; hon är mitt val, den lilja smal
med morgonrodnad på kinden.

Jag vet, hon är ung, och den unga mö helst blomman plockar; 11
men jag gått i frö, och vintrarna strö alltren sin snö
i kungens de glesnade lockar.