Men kan hon älska en redlig man med vitt i håren, 12
och vill hon ta sig de späda an,
vars mor försvann,
så bjuder Hösten sin tron åt Våren.

Ta'n guld ur valven, ta'n smycken åt brud ur skåp af eke; 13
och följen, I skalder, med harpoljud, ty sångens gud
är med då vi frie, är med då vi leke!"--

Och ut drogo svenner med buller och bång, 14
med guld och böner, och skalderna följde, en rad så lång, med hjältesång,
och ställde sig fram för kung Beles söner.

De drucko i dagar, de drucko i tre, men på den fjärde, 15
vad svar kung Helge dem månde ge, åtsporde de,
ty nu de ville å färde.

Kung Helge han offrar båd' falk och häst i lunden gröna, 16
han spörjer båd' vala och offerpräst, vad som var bäst
allt för hans syster, den sköna.

Men lungorna nekade bifall alltjämt, som präst och vala, 17
och då gav kung Helge, den tecknen skrämt, sitt nej bestämt,
ty mänskan bör lyda, då gudar tala.

Men muntre kung Halvdan han log och sad': "Farväl med festen! 18
Kung Gråskägg själv bort rida åstad,
jag hulpit glad
den hedersgubben på hästen."