med pärlor på din bröllopsdräkt!

Hur tyst de höga stjärnor skrida, 5
likt älskarn till en mö på tå!
Flyg över fjärden, min Ellida!
Skjut på, skjut på, du bölja blå!
Där borta ligga gudens lunder,
till goda gudar styra vi,
och Balderstemplet står därunder,
med kärlekens gudinna i.

Hur lycklig träder jag på stranden! 6
Du jord, jag ville kyssa dig,
och er, I blommor små, som randen
med vitt och rött den krökta stig!
Du måne, somj ditt skimmer tömmer
kring lund och tempel, hög och vård,
hur skön du sitter där och drömmer,
lik Saga i en bröllopsgård!

Vem lärde dig, du bäck, som talar 7
med blommorna, min känslas röst?
Vem gav er, Nordens näktergalar,
den klagan, stulen ur mitt bröst?
Med kvällens rodnad alfer måla
min Ingborgs bild på mörkblå duk;
den bilden kan ej Freja tåla,
hon blåser bort den, avundsjuk.

Dock, gärna hennes bild försvinne! 8