Där är hon själv, som hoppet skön
och trogen som ett barndomsminne;
hon kominer med min kärleks lön.
Kom, älskade, och låt mig trycka
dig till det hjärta, du är kär!
Min själs begär, min levnads lycka,
kom i min famn och vila där!

Så smärt som stjälken av en lilja, 9
så fyllig som en mognad ros!
Du är så ren som gudars vilja
och dock så varm, som Freja tros.
Kyss mig, min sköna! Låt min låga
få genomströmma även dig!
Ack! jordens rund och himmelns båga
försvinna, när du kysser mig.

Var icke rädd, här finns ej fara; 10
Björn står där nere med sitt svärd,
med kämpar nog att oss försvara,
om det behövdes, mot en värld.
Jag själv, o att jag strida finge
för dig, som jag dig håller nu!
Hur lycklig jag till Valhall ginge,
om min valkyria vore du!

Vad viskar du om Balders vrede? 11
Han vredgas ej, den fromme gud,
den älskande, som vi tillbede,
vårt hjärtas kärlek är hans bud: