och viska öm och kärleksfull.

En lövsal ville jag oss bygga 15
på näset vid en mörkblå bukt.
Där låge vi i skuggan trygga
av lunden med den gyllne frukt.
När Valhalls sol sig återtände
--hur klart, hur härligt är dess bloss!--
till gudarna vi återvände,
och längtade dock hem till oss.

Med stjärnor skulle jag bekransa 16
din panna, dina lockars glöd;
i Vingolvs sal jag skulle dansa
min bleka lilja rosenröd;
till dess jag dig ur dansen droge
till kärlekens, till fridens tjäll,
där silverskäggig Brage sloge
din brudsång ny för varje kväll.

Hur vakan sjunger genom lunden! 17
Den sången är från Valhalls strand.
Hur månen skiner över sunden!
Han lyser ur de dödas land.
Den sången och det ljuset båda
en värld av kärlek utan sorg;
den världen ville jag väl skåda
med dig, med dig, min Ingeborg!

Gråt icke! Ännu livet strömmar 18