i mina ådror, gråt ej så!
Men kärlekens och mannens drömmar
kringsvärma gärna i det blå.
Ack, blott din famn mot mig du breder,
blott dina ögon se på mig,
hur lätt du lockar svärmarn neder
från gudars salighet till dig!--

"Tyst, det är lärkan." Nej, en duva 19
i skogen kuttrar om sin tro;
men lärkan slumrar än på tuva
hos maken i sitt varma bo.
De lyckliga! dem skiljer ingen,
när dagen kommer eller far,
men deras liv är fritt som vingen,
som bär i skyn det glada par.

"Se, dagen gryr." Nej, det är flamman 20
av någon vårdkas öster ut.
Ännu vi kunna språka samman,
än har den kära natt ej slut.
Försov dig, dagens gyllne stjärna,
och morgna sen dig långsamt till!
För Fritiof må du sova gärna
till Ragnarök, om du så vill.

Dock, det är fåfängt till att hoppas; 21
där blåser ren en morgonvind,
och redan österns rosor knoppas
så friska som på Ingborgs kind.