_Fritiof_.
Stå där icke även
blodröda runor, talande om skymf
och hån och landsflykt?

_Ingeborg_.
Fritiof, sansa dig,
berätta vad som hänt! Det värsta anar 85
jag länge sen, jag är beredd på allt.

_Fritiof_.
Jag kom till tinget uppå ättehögen,
och kring dess gröna sidor, sköld vid sköld
och svärd i handen, stodo Nordens män,
den ena ringen innanför den andra, 90
upp emot toppen; men på domarstenen,
mörk som ett åskmoln, satt din broder Helge,
den bleke blodman med de skumma blickar;
och jämte honom, ett fullvuxet barn,
satt Halvdan, tanklöst lekande med svärdet. 95
Då steg jag fram och talte: "Kriget står
och slår på härsköld invid landets gränser;
ditt rike, konung Helge, är i fara:
giv mig din syster, och jag lånar dig
min arm i striden, den kan bli dig nyttig. 100
Låt grollet vara glömt emellan oss!
Ej gärna när jag det mot Ingborgs broder.
Var billig, konung, rädda på en gång
din gyllne krona och din systers hjärta!
Här är min hand. Vid Asa-Tor, det är 105